SweetMama´s Way of Life

Allt började lördagen den 10de då jag börja känna nån form av mensverk, de gjorde inte ont men de var bara obehagligt. ringde till förlossningen bara för å höra, kl var väl 2 på söndags morgonen,  fick till svar att de var nog iaf förvärkar. gick å la mig  fick sova. vaknade dock vid varje förvärk pga  obehaget. sov till 12 tror ja, fortsatte känna obehaget men vi för väg å fika hos vänner å så och gjorde de vi hade planerat för dagen.
Sen vid 21 på söndagskvällen åkte vi till flygplatsen för att hämta upp min mans bror  som kommit från sthlm
När vi sen vid 22 tiden släppt av han hemma hos sig så började min mensverksliknande obehag kännas mer, när vi kom hem började vi klocka å de var ca 3 min emellan å dom höll i sig i ca 2 min.
kl 23 rinde jag förlossningen och dom tyckte att de borde komma tätare innan vi skulle komma i, okey tänkte vi, fortsatte klocka värkarna.. och de börjad som bli mer obehag å ont.
Vid midnatt  klarade jag inget mer så vi for in, tog ca 7 minuter från hertsön till sunderby sjukhus, ca 2,5 mil genom stan, vi stappla in på akuten och får värdens värk där böjer mig över en rullstol och hör, "hur var de här då",,, en annan röst " tror de är barn på g"... hehe lite skoj, får vägledning till hissen å så skulle vi ner i kulverten å springa, hitta till förlssningen med värk typ var annan minut, min man var underbar helt lugn eller iaf va jag såg, uppe utanför förlossningen , plinga på.. tyckte dom var sega på att öppna, trodde ungen skulle komma i byxorna på mig, väl där så skulle barnmorksan undersöka mig, helt öppen, snabbt in på ett förlossningsrum, av med kläderna, på me sjukrocken på med ctg å sen testa lustgasen, vilket var helt värdelöst.
Hon tog hål på hinnan så vattnet gick, vilken lättnadskänsla de var,  då var kl strax efter 1 på måndags morgonen, han låg lite högt upp så de skulle ta en stund sa hon, men ja pressade på när jag bara var tvungen, fanns som inget man kunde göra. låg p sidan å födde, kändes bra för då kunde ja se min man hela tiden vilket kändes skönt,
vet inte var klockan var men de kändes som man skulle bajsa på sig, dvs han var nära nu, de börja so bränna å svida lite, så barnmorksan spraya nått där nere, skulle visst bedöva, sen  fick ja direktiv att pressa p åförsiktigt, hur lätt e de tänkte jag, hon förklarade att han är på väg ut nu och att hon höll emot så att jag inte skulle spricka, sen släppt allt, han var ute kl var då 02.05 min man fick ta emot honom, han hade blodstänk i ansiktet å på armarna, han såg så lycklig ut, sen sen fick jag hålla honom medans dom greja "där nere" och han luktade skummbanan *s*.
fick sy 4 stygn på insidan, inte så farligt, de tog tid innan dom klippte navelsträngen så inge förtidig avnavling här inte..
Sen var de ju fikat :D var de godaste jag ätit på länge :D